SPROGMUSEET

Redaktør: Ole Stig Andersen

Runinskrifter som inte betyder någonting

Sørupstenen

Sørupstenen. Magnus Petersens stick i Ludwig Wimmers De danske runemindesmærker 1898–1901.. På stenens forside står der: "m- : srnes-sn : urn=u=kb(h) | -a=si | s(n)rþmi : itcsih(k)i : li ; og på kanten: "isifuþrlak : iseya : li"

På Nationalmuseet i Köpenhamn förvaras den märkliga runstenen från Sørup på Fyn. Stenen är idag inte längre del av utställningen, men det beror knappast på publikens ointresse. Den tilldrog sig nämligen stor medial uppmärksamhet när Stig Eliasson (pensionerad professor vid Johannes Gutenberg-Universität i Mainz) i en grundlig och omfattande undersökning, publicerad i två artiklar från 2007 och 2010, hävdade att inskriften skulle vara avfattad på baskiska.

Att det inte finns några andra baskiska texter i Skandinaviens tidiga skrifttradition är en av de allvarligaste invändningarna mot Eliassons tolkning. Eller annorlunda uttryckt: bland de tusentals olika språken i världen finns det säkert fler som Sørupstenens teckenföljd passar in på, bara man letar tillräckligt ihärdigt. Däremot finns det rikligt med paralleller till den gängse förklaringen av Sørupstenens inskrift, nämligen att den inte har någon språklig betydelse alls. Sådana inskrifter har fått den något olyckliga benämningen ‘nonsensinskrifter’. Bättre är termen icke-lexikala runinskrifter eftersom “nonsensaktigheten” endast gäller språket, och inte den kulturella gärningen att rista en runristning.

Icke-lexikala runinskrifter förekommer i alla runskriftkulturer, från Alemannien i söder till Trøndelag i norr, från folkvandringstiden till den nordiska medeltiden. Det är alltså ett välkänt fenomen, men vi moderna människor har svårt att föreställa oss varför man skulle vilja skriva, när man “icke har något att meddela” (Elias Wessén).

Idag är vi omgivna av skrift. Vi utför olika ärenden med skriftens hjälp, vi rättar oss efter våra skrivna lagar, vi skriver brev till varandra och vi inhämtar kunskap i böcker. Skrift används till och med i samtalsliknande situationer när vi chattar eller sms:ar med varandra. Vi lever med andra ord i en mycket välutvecklad skriftkultur, där skriften har blivit oumbärlig i många sammanhang. I dagens värld hamnar den som inte kan läsa och skriva på många sätt utanför och kan inte delta i ett antal viktiga kulturella verksamheter. Därför tas också antalet analfabeter som ett mått på hur välutvecklad en nation är, exempelvis i FN:s rapporter om mänsklig utveckling.

Under större delen av den mänskliga historien var emellertid bildning och skriftkunnighet vitt skilda saker. All viktig kunskap i samhället hanterades med andra medel än skrift; samhället var med andra ord muntligt. Och när ett sådant samhälle utvecklar en skriftkultur är till en början den som kan skriva speciell och avvikande. Sett i det ljuset förvånar det inte att icke-lexikala runinskrifter finns. Det var inte alls så att upphovsmannen av en sådan inskrift inte hade något att meddela. Det är nämligen skriften i sig som utgör meddelandet, och inte ett eventuellt språkligt budskap som förmedlas med skriftens hjälp.

I min doktorsavhandling gjorde jag en undersökning av de 33 senvikingatida runstenar med icke-lexikala inskrifter i de svenska landskapen Uppland och Södermanland. De utgör endast ungefär 2% av det totala inskriftsmaterialet i de två landskapen och är därmed mycket sällsynta. Men om man tittar närmare på deras formgivning och regionala spridning får man några mycket intressanta resultat. För det första ristades de flesta inskrifterna i slutet av den senvikingatida runstensperioden och kan därför förstås som imitativa. För det andra följer de de gängse visuella konventionerna för runstensristningar. Det enda som skiljer dem från andra runstenar är alltså att ett språkligt meddelande fattas. För det tredje finns det ett tydligt samband mellan förekomsten av icke-lexikala inskrifter och antalet runstenar i omgivningen. Ju färre runstenar det finns i ett härad, desto större är andelen icke-lexikala inskrifter, men också: ju färre runstenar i omgivningen desto “sämre” skrivna är de icke-lexikala runinskrifterna. Medan de i de centrala, runstenstäta häraden är skrivna med sedvanliga runtecken, finner vi i periferin ofta rena fantasitecken.

Runstenar med icke-lexikala inskrifter kompenserar gärna avsaknaden av språkligt innehåll med ornamentala utsmyckningar. Som intressant detalj i detta sammanhang kan nämnas att Sørupstenens inskriftsband har djurornamentik, ett drag som är mycket vanligt i Sverige men sällsynt i Danmark; ett av de få exemplen på en dansk runsten med djurslinga är den nyligen hittade stenen från Ribe.

nysätrastenen

Runstenen från Nysätra prästgård i Uppland/Sverige. Inskriftens skrivtecken har endast vaga likheter med runor. Foto: Marco Bianchi.

Några av inskrifterna i mitt material skulle kunna vara oupplösta chiffer, vilket bl.a. också gäller Sørupstenen. I de flesta fallen, särskilt när det gäller inskrifterna i runstensperiferin, är det dock knappast troligt. Runorna (i den mån det inte handlar om fantasitecken) har ofta mycket oregelbundna former, samma tecken förekommer oproportionerligt ofta eller läsriktningen skiftar. Det är alldeles uppenbart att skribenten bara hade en vag uppfattning om hur man skriver.

För oss moderna människor fyller skrift i de flesta sammanhangen en praktisk funktion. Du som läser detta blogginlägg gör det förmodligen för att du är intresserad av ämnet och vill ta del av informationen. Du är ute efter skriftens funktion i inlägget och tänker nog inte så mycket på hur bokstäverna ser ut och att de är prydligt uppradade i linjer, som bildar fyrkanter på bildskärmen. Men egentligen är ju skriften ingenting annat än en systematisk uppsättning av prickar, linjer och bågar.

Moderna människor brukar bli både förvånade och provocerade av det faktum att det finns runinskrifter som inte har något språkligt budskap. Men det finns faktiskt moderna paralleller. Varje förälder kan intyga att små barn älskar att skriva. Inte skriva i betydelsen ‘sätta ett språkligt meddelande på papper’ utan skriva i betydelsen ‘ägna sig åt den verksamhet som kallas skriva’. Den text som barnet åstadkommer kan bestå av ren skriftimitation i form av sicksacklinjer, men barnet är likväl fullt övertygat om att ha skrivit någonting, exempelvis ett brev.

En runsten minskar inte i värde bara för att den inte har någon språkligt meningsgivande inskrift. Tvärtom: sådana inskrifter säger oss mycket mer om de historiska människornas fascination inför skriften än en sedvanlig runinskrift någonsin kan göra. Därför utgör inskriften på Sørupstenen en ovärderlig källa för Danmarks tidiga skrifthistoria, trots att den inte återger något språkligt budskap. Och skulle den ändå visa sig vara skriven på baskiska, så gör väl inte det saken mindre intressant. Vi väntar med spänning på den redogörelse för den kulturhistoriska bakgrunden som Eliasson utlovar i sina två artiklar!

Marco Bianchi, forskare
Inst f Nordiska språk, Uppsala Universitet

Læs også:

  1. De arma goterna Wilhelm Marstrands store vægmaleri fra 1866 i Roskilde Domkirke: "Christian IV på "Trefoldigheden" i Søslaget på Kolberger-Heide" i 1644. Det var her "gotens [svenskernes) 'hjælm og hjerne brast'" og kongen...
  2. Slarvig danska? När skandinaver samtalar kan de använda sitt eget modersmål: Om en svensk ställer en fråga till en dansk på svenska, så kan den i sin tur svara på danska. Det...
  3. Svensk tv-serie om verdens sprog Svensk UR - UtbildningsRadion - er i gang med en serie på i alt otte tv-udsendelser á 26 minutters varighed om "Verdens sprog". De bliver sendt på Kunskapskanalen og på...
  4. Varför saknar Sverige språkstatistik? Tidigare i år kritiserade EU:s expertkommitté Sverige för att inte bedriva någon officiell statistikinhämtning vad beträffar regionala språk eller minoritetsspråk. “Detta begränsar de svenska myndigheternas förmåga att planera och genomföra...
Tagget med: , , , , , , , , ,

3 kommentarer

  1. http://www.esperanto.gr/esp/bildo.htm

    Ett är dock säkert, det finns ingen runskrift på esperanto-
    det skulle i så fall vara ett bedrägeri utfört på 1900-talet.
    Se även denna grekiska hemsida, bilden uppe till vänster
    där läraren håller en bild av bokstäverna
    ESP
    ERA
    NTO

    http://www.esperanto.gr/esp/bildo.htm

  2. Et godt eksempel for runeindskrifter uden betydning er også Sö 93 Berga.

    * naRrRiR : Rlefauin : isRnmik : a—–urÞao : ÞyilR : auamnkti : ara : Rliku : itf

    Designet af runebåndet er helt anderledes end hos andre runebånd. Der mangler hoved af slangen. Begge ender af runebånd møder i halen.

    Runeindskriften er kan ikke læses med hjælp af lønruner.

    tbmlR hnias fuÞork
    n = i
    a = s
    R = h
    r = k

    Efter alt at vurdere er runeindskriften en modern efterligning.

Skriv en kommentar